Simon Lindberg: inget att göra?

New York har givetvis ett stort utbud vad gäller teater, konserter, sport och så vidare. Jag går sällan (läs: aldrig) på teater hemma i Sverige men jag tänkte ändå att jag skulle passa på att se en pjäs. Det är ju ändå Broadway. Så jag gick och såg Hedda Gabler, skriven av en skandinav, Ibsen, och med en svensk, Peter Stormare, i en av huvudrollerna. Detta trots att jag läst i Dagens Nyheter innan jag åkte över hit att den fått dåliga recensioner.

Pjäsen skulle visa sig vara så dålig att en av teaterns säljare ringde upp mig veckan efter och bad om ursäkt för att jag behövt utstå två timmar av en pjäs som stinker - han sa faktiskt så; "stinks". Det är amerikansk kundvård, det.

Jag är ju mer sport- än teaterintresserad, men sedan jag senast bodde i USA har jag tyvärr tappat intresset för de "amerikanska sporterna". Trots det var jag full av tillförsikt när jag härom kvällen gick på Madison Square Garden för att kolla basketmatch med New York Knicks. Jag hade förväntat mig en grym stämning men blev faktiskt lite besviken. Jag antar att lågkonjunkturen även har nått sportarenorna eftersom det var långt ifrån fullsatt.

Så om vare sig teater eller sport är kul, vad återstår då? Tja, politik i USA har ju inslag av både teater och sport så ett evenemang som motsvarade och överträffade mina förväntningar var en debatt (typ) mellan liberale komikern Bill Maher och konservative politiska kommentatorn Ann Coulter i Radio City Music Hall. Fullsatt och betydligt hetare stämning än på Knicks-matchen. Maher hade ideologisk hemmaplan men Coulter hade överraskande många supporters. Publiken jublade, buade och häcklade debattörernas åsikter om allt från Obamas ekonomiska räddningspaket till stamcellsforkning. Suveränt!

I morgon är det St Patrick's Day och om jag utgår från vad jag såg redan i helgen lär en hel del New York-bor vara bakis på jobbet på onsdag (inte här på Bonnier förstås). St Patrick's Day på en tisdag är som att svenskar skulle jobba dagen efter midsommar. Jag ska faktiskt själv ut på stan i morgon eftersom min kusin kommer på besök, men undvika de irländska pubarna vilket inte är helt enkelt i den här stan. Det har känts lite ensamt här ibland men från och med i morgon och en månad framåt har jag någon på besök i princip non stop.

Eftersom min kusin är konstnär tänkte jag i söndags att det var läge att fräscha upp min konstkunskap så jag begav mig till Metropolitan Museum of Arts. Det var... stort. När jag går på konstmuseum är det troligare att jag utbrister "fan vad coolt" än "fan vad vackert" så jag fokuserade huvudsakligen på avdelningen med modern konst. Ha i åtanke att jag inte kan något om konst (och att jag eventuellt är lite av en narcissist?) när jag hävdar att mitt favoritkonstverk var en spegel. Den var i alla fall en del av utställningen och inte den som hängde på herrtoaletten. Jag lovar.