Simon firar påsk

Gungor och karuseller. Så glad som jag var när jag var ledig på President's Day uppväger inte riktigt att man inte har en enda dag ledigt på påsken här i USA. Det får mig att inse hur bra man har det som anställd i Sverige. Även fast vi är ett av världens mest sekulariserade länder vet vi att fira religiösa högtider ordentligt. Annandag måste vara den främsta svenska uppfinningen efter blixtlåset. Och kanske är det så att vi visst är religiösa men att vi baserar vår tro på det mindre kända elfte budordet "du skall icke arbeta så mycket". Det var i alla fall den tro jag hänvisade till när jag bad om att få vara ledig på skärtorsdagen och långfredagen.

På tal om anställningsvillkor så tappar de flesta amerikaner hakan när jag berättar att vi har fem eller sex veckor semester varje år. För att inte tala om mammors och blivande mammors miner när jag berättar att pappaledigheten i Sverige är längre än mammaledigheten i USA (vilket påminner mig om att jag måste bli pappa någon gång på något vis).

Hursomhelst, som tur var denna kalla vår, var vädret helt okej på mina lediga dagar. I torsdags gick vi över Brooklyn-bron och strosade sent runt lite i mysiga Brooklyn Heights innan vi tog oss ner för kullen för en lunch på the River Café under bron. Fredag inleddes med frukost på Balthazar och sen hamnade vi i Little Italy och Chinatown där jag aldrig hade varit förut. Det är inte helt sant, eftersom när jag hade mina kompisar på besök härom veckan gick vi igenom Chinatown klockan fyra på morgonen. Min ena kompis tjatade om att hans mamma inte skulle uppskatta denna eskapad. Han fyller 31 nästa vecka.

Som namnen antyder är Little Italy litet medan Chinatown är som en hel liten stad. Mitt i Chinatown ligger Columbus Park och att gå in där var som att gå in i en park i Peking (föreställer jag mig, jag har aldrig varit i Kina). Det var en massa gamla asiater som tittade på när en en massa andra gamla asiater spelade kort.

I fredags kväll drog vi till West Village och åt middag. Även om min kusin som bor i Los Angeles sagt att det inte finns några bra mexikanska restauranger i New York chansade vi och blev belönade med en riktigt bra måltid på El Mercadito. Före middagen tog vi en drink på en nästan tom restaurang där ett band spelade lite härlig jazz. En kvinna som satt bredvid oss och hörde oss prata ett annat språk så hon frågade varifrån vi kom och jag sa att vi var från Sverige. - "Sweden? I'm from Queens, New York City, high five!"

På detta följde en kort men trevlig konversation och jag antar att hela episoden aldrig hade ägt rum i Stockholm så jag kritar ner det bland saker som är trevligare här än hemma. Trots detta gör vår tro på det elfte budordet att jag i det långa loppet väljer Stockholm före New York och att jag ser fram emot att komma hem snart.