Att översätta en miljonsäljare

Den 21 oktober ligger den på de svenska bokhandelsdiskarna, årets kanske mest efterlängtade bok. Dan Browns Den förlorade symbolen, uppföljaren till Da Vinci-koden, sålde över en miljon exemplar i USA bara under det första dygnet, och är redan förhandsbeställd i rekordhöga 275 000 exemplar i Sverige. Men vägen dit har inte varit helt oproblematisk.  

Man behöver inte tala med många inom bokvärlden för att förstå att egentligen ingenting är sig likt efter Da Vinci-koden. Boken, som utkom 2003 (2004 i Sverige) har sålt i 80 miljoner i hela världen, och 1,1 miljoner bara i Sverige. Av dessa är drygt 700 000 inbundna, vilket med bred marginal gör den till den mest sålda inbundna boken någonsin. När nu uppföljaren dyker upp, fem år senare, är det en underdrift att påstå att förväntningarna hos förlaget är skyhöga. Men å andra sidan har översättningen omgärdats av omständigheter som inte liknar något man tidigare upplevt i branschen.

— Vi skrev på kontraktet redan 2005, det vill säga långt innan boken var skriven, vilket inte heller hör till vanligheterna även om det förekommer, berättar Jonas Axelsson, förläggare på Albert Bonniers förlag. Men strax före sommaren ändrades förutsättningarna radikalt, eftersom Dan Brown och hans agent bestämde att inget översättande förlag skulle få tillgång till manuset innan boken var utgiven i USA.

Orsaken till det ovanliga kravet var förstås en rädsla att innehållet i boken skulle läcka ut i förväg. Det har hänt mer än en gång att opublicerade bokmanus läggs upp på nätet. Men för Jonas Axelsson och hans kolleger innebar det en betydande försening innan boken skulle finnas tillgänglig på svenska — om man inte kom med en radikal lösning.

— Vi började fundera på att för första gången i svensk förlagshistoria använda mer än en översättare. Det förekommer då och då utomlands, särskilt i Holland, och när jag började ringa runt till de andra förlagen i Europa förstod jag att det var fler som tänkte i samma banor. Tyskarna hade bestämt sig för att sätta sex personer på uppgiften, och då tänkte jag "varför inte ta samma antal?" Det borde vara möjligt för var och en av dem att klara 100 sidor — eller som det blev i slutänden, 85 sidor — på sju dagar.

Sagt och gjort. Man valde ut sex översättare och förklarade den extrema situationen för dem, och alla tackade ja. Vissa förberedelser vidtogs också. Eftersom man visste att boken handlade om frimurarna och utspelades i Washington kunde man göra en rudimentär lista, på ett par A4-sidor, med frimurarterminologi och namn på byggnader i Washington och så vidare, som översättarna kunde utgå ifrån. Så fort boken anlänt skickades den ut till översättarna som satte i gång att jobba parallellt med var sitt avsnitt.

— Det var ju upp till dem om de ville läsa hela boken innan, eller bara sitt eget avsnitt, men jag tror alla läste hela boken, säger Jonas Axelsson. Sen hade de mailkontakt och diskuterade olika översättningsfrågor under hela översättningsperioden. Nu har vi fått in alla delarna, och just nu sitter två korrekturläsare och en redaktör och går igenom allting. De har 48 timmar på sig. Sedan tillkommer parallella genomläsningar av minst fyra olika personer.

Det här är ju ett extremt tillvägagångssätt som också fått en del kritik. Kan man göra så här med vilken skönlitteratur som helst?

— Svar nej! Det finns väldigt få författare som man kan göra så här med. Jag skulle snarare säga att Dan Brown är en av de få som jag kan tänka mig. Orsaken är hans stil; han håller en extremt underhållande föreläsning, och det gör att det är möjligt att hitta en konsensus mellan olika översättare. För givetvis ska inte läsarna märka några skarvar mellan olika delar av boken — i så fall har vi misslyckats.

Vad tycker du själv om boken?

— Med tanke på de speciella omständigheterna som har varit fanns ju en viss nervositet — "skulle han kunna göra det igen?". Men när jag äntligen fick läsa den kände jag en enorm lättnad. Ingen som gillade Da Vinci-koden kommer att bli besviken. Den är 100 procent underhållande — en sanslös pageturner! Den utspelas ju i Washington, och jag trodde aldrig att jag skulle vilja åka dit, men det vill jag nu. Han gör för Washington vad hans tidigare böcker gjort för Paris och Rom, så Washingtons turistråd kan gnugga händerna. Dessutom ska det bli väldigt spännande att se vem som ska spela ärkeskurken i filmen.

Hur viktig är Den förlorade symbolen för Albert Bonniers förlag?

— Det är den bok som gör att vi kommer att hamna på en acceptabel nivå i år. Hade vi inte haft den hade det varit bistert.

 

 

Kommentarer

Inga kommentarer postade än

Kommentera artikeln

CAPTCHA
Denna fråga är till för att förhindra program att spamma.
 
Incorrect please try again
Skriv av tecknen från bilden ovan. Observera att det görs skillnad på gemener och versaler. Skriv tecknen du hör